Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for the ‘funderingar’ Category

barnen sover efter ännu en högsommardag i maj. ellen övertrött på kvällen. bröt samman. arma livet. mamman trött och svårt att djupandas sig till lösningar på problem med en 4-åring. alla problem liksom växer sig så oöverstigliga på kvällen.

igår hände det iallafall. som vi väntat på så länge. storasystern fyllde 8 år. åtta år är mycket det! hon gick i skolan som vanligt men blev förstås firad på morgonen. bästa presenten var Harry Potter-boxen, med ALLA FILMER. fatta, hur coolt det är! på kvällen åt vi trerätters 😉 och hade mysigt. avslutade med att smygkika lite på sjätte filmen…

det är mycket Harry Potter nu. mest filmerna. vi har läst första boken. storasystern är förvisso helt insnöad…men även jag är oerhört fäst vid filmerna och sagan. den är verkligen magisk och jag rekommenderar den varmt. första filmen är kanske lagom att se vid 6-7 års ålder. sen får man ju känna sitt barn. vad är barnet moget för och vad inte? vi ser ju såklart filmerna ihop första gången.

att jag nu varit förälder i åtta år känns, som alltid, ofattbart stort. för åtta år sedan var jag 22 år. det känns som en ocean av tid. Linda för åtta år sedan, vem var det? I can’t remember myself without my kids. skrämmande och vackert på samma gång att barnen blir ens allt. ALLT.

Annonser

Read Full Post »

Debatt

lite old news, men jag sitter och tittar på Publicistklubbens debatt mellan bland andra Ebba von Sydow och Janne Josefsson. skrämmande med gamla gubbar som förfäras över det nya. jag trodde verkligen mer om Janne. verkligen.

jag diggar Ebba von Sydow. det måste gå att ha olika sätt att se världen. det behövs obekväma journalister som gräver…men det behövs också Ebba som skriver mer ytligt. allt måste finnas. samtidigt. att Janne är så rädd för det nya är underligt.

Read Full Post »

jag hamnade i en diskussion på facebook idag. en vän till mig skrev om att det öppnats en Dressmanbutik XL i Stockholm. hon skrev i sitt ursprungliga facebookinlägg ”Ärligt, kan inte folk bara börja träna istället?… Jag är trött på att mina skattepengar går till att operera överätande idioter, ge dem för fan inte anledning att fortsätta!” här är en länk till ett debattinlägg i hennes blogg:

http://blogg.veckorevyn.com/josephines/2012/05/10/debattinlagget/

såklart borde jag inte låta mig provoceras så. men hennes inlägg väcker revolotionären i mig…

hur diskussionen än går återkommer jag till en liten filosofi jag har om att man alltid måste börja med att förstå det som andra förstår. Sören Kierkegaard skriver om det. googla så får du se…

jag tänker att det är så lätt att döma andra människor och deras problem. det är lätt att sitta med lösningen när någon annan har problemet. det finns otaliga problem och folksjukdomar där man egentligen skulle kunna återkomma till josephines teori om att de får skylla sig själva. att ”bara börja träna”…är många gånger LÄTTARE SAGT ÄN GJORT. det vet alla människor som jobbar med friskvård och att förändra beteenden. andra exempel på ”skyllasigsjälvsjukdomar” är cancer som beror på rökning, spelberoende, alkoholism, diabetes typ II, åderförkalkning, hjärtinfarkter, stroke, depressioner och andra problem. jag säger såklart inte att alla dessa sjukdomar ALLTID beror på livsstil. men ibland gör det det.

har vi då rätt att döma, som josephine?

jag tycker inte det. jag menar att det finns så oerhört många orsaker till att människor blir sjuka. oftast vet vi inte så mycket om människors problem. vi vet inte varför mannen som handlar på Dressman XL i är fet eller varför mannen utanför systemet är så alkoholiserad.

vi vet ingenting om människorna, josephine.

jag är av den bestämda uppfattningen att man måste börja från andra hållet. inte döma ovanifrån utan ställa frågan där nerifrån. varför blir människor feta eller alkoholiserade? vad kan vi göra åt det för att hjälpa dem?

och jag betalar gladeligen skatt för att hjälpa till med det som är svårt för andra. jag tänker att min skatt går till andras behov och att det är det som är det finaste med skatten. vi betalar alla. till alla.

kanske därför josephine och jag ibland tycker så extremt olika. mitt hjärta är till vänster, som bekant. haha…lite på skoj är detta såklart men ändå viktigt att ta lite diskussion, eller hur? inte bara låta folk tycka hejvilt utan att svara tillbaka. inte låta åsikter utan insikter passera obemärkt.

fram för ödmjukhet och tolerans istället för hårt fördömande och att nedvärdera andra.

Read Full Post »

Fniss

Läste detta i tidningen topphälsa igår. Det var nog det dummaste jag hört på länge…

20120509-075358.jpg

Read Full Post »

Insjö

sommaren kom till oss lika plötsligt som den alltid gör.

varma dagar och doften av insjö i näsan när man badar är lyckan som i en liten burk. tänk om känslan kunde packeteras för att bara öppnas på glänt senare under året. när mörkret fallit och vi tagit klivit in i våra gömmor igen.

saknat att skriva.

snart semester. fem veckor utan att arbeta. som jag längtat efter min semester. barnen och J har redan tjuvstartat. de glassar runt och är lediga redan. de har det bra ihop.

 

Read Full Post »

som ni märker uppdateras bloggen allt mer sällan.

jag låter den ligga kvar.

det är precis som att behovet av blogg har minskat eller försvunnit. bloggen startade först hösten 2007 då jag var tvilling-gravid. under graviditeten och första tiden med de små fanns tid nästan varje kväll för att skriva. eller skriva av sig.

det stöd och den glädje som bloggen gett har varit stor! det har varit så roligt.

men nu tycks inte tiden prioriteras på bloggen längre. har inte samma behov av att skriva av mig.

kvällstiden läggs nu istället på löpträning, läsning och att umgås med man, barn och vänner…

men så är livet, inte sant. var sak har sin tid.

barnen börjar bli så stora nu och tidvis skrämmer det mitt lilla mammahjärta. stora E går i skolan. hon kan läsa. hon växer och frodas och bjuder på enorm klokhet och värme. Ebba, min förstfödda dotter, fyller 7 år om knappt 2 månader. jag har snart en 7-årig dotter. att säga den meningen högt. det känns så konstigt. skrämmande. fascinerande. stort. fantastiskt. första barnet är nog alltid speciellt, tror ni inte? jag som hade turen att få ett barn första gången har fått uppleva 3 år och 8 månader med bara ett barn. en fantastiskt tid. men också snårig. barn är inte lätt. barn är utmaning. att våga lära känna sig själv och att lära om och om igen.

Ebba och jag 2004

efter att Ellen och Ester föddes har mycket av mitt mammaskap handlat om att få tiden att räcka till Ebba också. det har varit det allra svåraste.

jag är så glad för mina tjejer. tre friska barn. tre döttrar. en välsignelse är vad det är!

men vilken utmaning att få två. första året var INTENSIVT. det är det enda ordet som passar in.

”ta nu vara på spädbarnstiden och njut”, sa många till mig när jag var spädbarnspäron. jag suckade oftast och kände att NÄÄÄÄÄÄR ska jag njuta. det var ju liksom fullt upp.

NU förstår jag dem. men har lovat mig själv att aldrig säga samma sak till någon annan.

Ellen och Ester börjar ju också bli stora tjejerna nu. de är så fantastiska tjejer. så olika varann. så bedårande fina. mina sockerflickor.  men inte spädisar längre. inte alls. de kan så mycket nu. de snackar och förstår. har inga blöjor på dagen och börjar bli så lika Ebba, såsom hon var när vi fick de små. så stor vi tyckte att Ebba var då. så stora är snart Ellen och Ester.

jag kan inte förstå det. jag hänger helt enkelt inte med i mitt eget liv. nu flummar jag ur fullständigt här ikväll…men det är ju min specialare så jag bara kör på.

våren stundar och Ebba går mot 7 år. Ellen och Ester är 3,5 år i sommar. mina barn. de finaste i världen. som spunnet socker i min själ. de virar sig runt mitt hjärta och all min längtan och i det närmaste alla mina drömmar och visioner handlar om att skapa förutsättningar för att de ska bli självständiga, tuffa tjejer som gillar sig själva och som är säkra på att de är älskade av sina föräldrar. att de litar på att vi finns här. att de anförtror sig till oss som föräldrar och att de alltid ska finnas vid vår sida som vi vill finnas vid deras sida.

det måste vara målet för allt föräldraskap, tror ni inte?

ikväll när jag läst för Ebba och vi låg och småsnackade lite så liksom knöt det ihop sig i bröstet. nu ligger jag här jämte min stora tjej. hon är så stor nu. med så mycket tankar och så mycket funderingar som inte alltid når mig. alldeles för en sekunds sen var hon en nyammad liten svettig plutt på mitt bröst i vår gamla lägenhet på Snoilskygatan. vad hände med tiden?

fånga dagen, fina läsare. dagen är underbar!

Read Full Post »

Mymlan skriver på sin blogg om att man är ensam. Alltid. Allt man vill måste man göra själv. Das stimmt.

Read Full Post »

Older Posts »